Inget knussel, sa Bestefarsan
Hej vänner!
Jag blir så innerligt förbannad när människor (framför allt unga pyren) ger upp! När människor ger upp efter minsta motgång. Herre min skapare vad tänker ni med? Ja, jag skulle kunna säga att ni tänker med er bakstjärt men eftersom jag kan en hel del om kroppens organ vet jag ju att man inte tänker därifrån, utan nämligen med hjärnan - men ibland undrar man ju.
Är du en sån därn knatte som håller på med någonting, kanske ett litet projekt av nått slag och du sedan stöter på problem; det kan vara ett, det kan vara tre, de kan vara stora, de kan vara små - arbetar du dig vidare för att lösa dessa problem eller lägger du ner hela ditt arbete för att du "redan försökt" lösa det men misslyckats, så snyggt? Ja, då är det dags för dig att ändra inställning, så snyggt!
När jag var ung, eller tja - yngre kanske jag ska säga. Då var jag barnsligt förtjust i flygplan, eller flygmaskiner som det hette på den tiden. Ja, och en gång skulle jag då ta och försöka mig på en sån härn "modellflygmaskin" som jag köpte på lanthandeln. Urspännande var det i början, men baskemig jag tröttnade eftersom jag inte kunde läsa instruktionerna, de var urkrångliga! Jag försökte bygga ändå, men det gick inte. Till slut blev jag så förbaskad att jag struntade i alltihopa, slängde den djäkla flygmaskinsmodellen mot väggen så bitarna krossades.
Fy vad urdum jag var, det hade ju kunnat bli ett ruskigt skojjigt flygplan! Sedan den här lilla incidenten har jag aldrig, aldrig, aldrig gett upp med nått. Får jag en motgång, ja då ser jag till att lugna ner mig, tar saker och ting från början, frågar en vän, läser instruktionerna och ger mig inte förrän jag fixat det så snyggt! Gör så ni också om ni kör fast så ska ni se att livet blir lite lättare.
Nu ska jag ta en liten promenix, så snyggt! Och glöm inte: Inga problem är för stora för att lösa!
Ha det himla bra vänner!
/Bestefarsan
Inget knussel för Bestefarsan inte!
