Recension av Nilssons Nils
Hej kära gullevänner!
Ja, det var en rackarns utgång jag och Hans Brandebergare råkade ut för igår! Det var bannemig vilt, galet och jäklarns annama den roligaste utgången på länge - sanna mina ord! Jag kan tyvärr inte berätta så mycket om den då jag inte kommer ihåg ett jota. Jag fick nämligen, av misstag, ett litet piller i min drink inne på White Room. Men tjaa, vad kan man göra åt det? Ja, som Hans Brandebergare och jag skrattade åt det!
Innan jag svarar på era lustigt många frågor tänkte jag skriva en liten recension om min favoritbok som många är så nyfikna på så snyggt, "Nilssons Nils" som den heter så snyggt! Det är baskemig den bästa boken jag läst!
Nilssons Nils är skriven av Gottrid von Snabelhalva, låter det bekant? Nej, jag tänkte väl det! Anledningen är nog att den enda boken han skrev under sin livstid var just Nilssons Nils, han dog kort därefter. Men boken lever än och har kommit in i hela två upplagor, bilden längst ner är den lite modernare så snyggt!
Nilssons Nils handlar om den lilla pojken Nils för det mesta. I början bor han inne i Stockholms innerstad med sin mor och har det ruskigt bra. Sedan förflyttas han till sin far, gubben Nilsson, som han aldrig träffat. Hans mor insjuknar nämligen i tuberkolos. Nils hatar landet först men sedan blir allt mycket bättre och han får lära sig allt. Snart inser gubben Nilsson att Nils snart måste ta över gården och sköta allt själv eftersom han planerar att ge sig av.
Mer än så tänker jag inte avslöja - era nyfikna papiljotter! Den framkallar både tårar och skratt, en helt förbannad bra bok! Läs den imorgon!!!
Nu ska jag ta och svara på era frågor så fint!
/Bestefarsan
Det urbra boken som ni måste läsa innan ni dör - för böveln!
