Svea Rike i mitt hjärta

Kära vänner! Nu är jag hemma igen! Är det inte en lättnad att jag kan skriva de tre sista, underbara bokstäverna i sveriges alfabet nu ? ÅÄÖ.

Jag är fortfarande ledsen över Kåge, men nu har jag torkat tåren. Han finns kvar i mitt hjärta, och som sagt, om några dagar är det begravning.

Det var ganska länge sedan jag var på en bekants begravning sist, en månad ungefär. Därför beslöt jag mig idag för att gå och shoppa - som ni unga säger så snyggt - lite nya festliga, men samtidigt sällsamma och melankoliska kläder som passar bra till en begravning. Och vad kan då passa bättre än kilt! Jag vet, inte för att skryta eller så, men jag är ett geni. Något ni kanske inte visste är att ordet geni är uppkallat efter mig! De ni!

Hursomhelst, jag har alltid varit löjligt förtjust i kiltar, långa som korta. Min förkärlek till kiltar kom efter att jag varit på en liten tripp till Skottland så snyggt. Kåge hatade alltid mina kiltar, så att jag bär kilt på hans begravning lär nog reta den lilla filuren ordentligt,- ja vi älskade att retas!

Dagens bekännelse: Jag kan spela säckpipa, lurit va!


Nej nu är klockan på tok för mycket! God natt nu små vänner, vi hörs imorgon!

Kramar Bestefarsan



Jag poserar stolt i min sprojlans nya kilt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0