Kryckvännen och jag
Hej kära vänner!
Idag har bestefarsan, er guru i vardagen, gjort något riktigt minnesvärt!
Jag har nämligen varit på mitt första kryckvänmöte. Jag är ju numera än kryckvän (nåja, jag fuskar allt lite, egentligen behöver jag knappt kryckorna dessa dagar, men jag vill ju inte bli utesluten ur kryckvännerna innan jag ens börjat).
Idag var första mötet jag deltog på, och det såg ut ungefär så hära:
8.10 Mötet förklarades öppet, det var ju mitt på dagen, så det var dags för lite lunch tillsammans under trevliga förhållanden
09.30 Krycktalmannen som grundande föreningen höll tal. Han har ju tydligen gått på kryckor sedan mellankrigstiden, stackars sate.
09.50 Dags att "mingla" som ni ungdomar säger- så snyggt, med övriga kryckvänner. Jag fick span på ett par riktigt förtjusande damer, och inte för att skryta eller så - men jag tror de kände samma sak för mig.
10.15 Dags att "pimpa" - som ni unga säger så snyggt - sina kryckor. Att pimpa menas att man gör sina kryckor eller något annat lite festligare, genom att dekorera dem med exempelvis färg eller glitter. Jag är mycket stolt över mina, jag gjorde dem lilaglittriga, eftersom det påminner mig om min tid som discodansare. Ja, inte för att skryta eller så, men jag var ju med i musikalen Saturday night fever en gång för länge sedan, och då hade jag minsann lilaglittriga trikåer på mig. Det var tider det.
11.00 Dags för fika med kryckvännerna. Jag träffade flera nya skojiga själar, och jag bytte duv-nummer med alla, så att vi kan brevväxla via våra brevduvor fram tills nästa möte. Det känns lite fel att gå på kryckor när jag inte ens behöver dem, men men, jag ljuger ibland är jag rädd. Men ibland har man ju inte så mycket till val, eller vad säger ni?
11.30 Mötet förklarades avslutat
Nu till något lite småspännande. När jag gick ut för att traska bort till färdtjänsten kom Paloma flygande till mig med ett brev i näbben. Det var ett brev från Kåge där han berättade att han ska flyga till Australien ikväll för att hoppa bungy jump. De ni! Den gubben är det sprätt på! Men den lilla rackaren är ju några hundra år yngre än bestefarsan.
Dagens bekännelse: Jag var med de första männen på månen. Slå det om ni kan era små busungar!
Kramar, och take care (kom ihåg, det betyder ta hand om er på engelska!)
Jag går ner för trappan med mina "nypimpade" kryckor, hatten har jag även matchat så snyggt! Inte för att skryta eller så men jag tycker nog att det blev riktigt fint, särskilt med de piffiga tofsarna!
Idag har bestefarsan, er guru i vardagen, gjort något riktigt minnesvärt!
Jag har nämligen varit på mitt första kryckvänmöte. Jag är ju numera än kryckvän (nåja, jag fuskar allt lite, egentligen behöver jag knappt kryckorna dessa dagar, men jag vill ju inte bli utesluten ur kryckvännerna innan jag ens börjat).
Idag var första mötet jag deltog på, och det såg ut ungefär så hära:
8.10 Mötet förklarades öppet, det var ju mitt på dagen, så det var dags för lite lunch tillsammans under trevliga förhållanden
09.30 Krycktalmannen som grundande föreningen höll tal. Han har ju tydligen gått på kryckor sedan mellankrigstiden, stackars sate.
09.50 Dags att "mingla" som ni ungdomar säger- så snyggt, med övriga kryckvänner. Jag fick span på ett par riktigt förtjusande damer, och inte för att skryta eller så - men jag tror de kände samma sak för mig.
10.15 Dags att "pimpa" - som ni unga säger så snyggt - sina kryckor. Att pimpa menas att man gör sina kryckor eller något annat lite festligare, genom att dekorera dem med exempelvis färg eller glitter. Jag är mycket stolt över mina, jag gjorde dem lilaglittriga, eftersom det påminner mig om min tid som discodansare. Ja, inte för att skryta eller så, men jag var ju med i musikalen Saturday night fever en gång för länge sedan, och då hade jag minsann lilaglittriga trikåer på mig. Det var tider det.
11.00 Dags för fika med kryckvännerna. Jag träffade flera nya skojiga själar, och jag bytte duv-nummer med alla, så att vi kan brevväxla via våra brevduvor fram tills nästa möte. Det känns lite fel att gå på kryckor när jag inte ens behöver dem, men men, jag ljuger ibland är jag rädd. Men ibland har man ju inte så mycket till val, eller vad säger ni?
11.30 Mötet förklarades avslutat
Nu till något lite småspännande. När jag gick ut för att traska bort till färdtjänsten kom Paloma flygande till mig med ett brev i näbben. Det var ett brev från Kåge där han berättade att han ska flyga till Australien ikväll för att hoppa bungy jump. De ni! Den gubben är det sprätt på! Men den lilla rackaren är ju några hundra år yngre än bestefarsan.
Dagens bekännelse: Jag var med de första männen på månen. Slå det om ni kan era små busungar!
Kramar, och take care (kom ihåg, det betyder ta hand om er på engelska!)
Jag går ner för trappan med mina "nypimpade" kryckor, hatten har jag även matchat så snyggt! Inte för att skryta eller så men jag tycker nog att det blev riktigt fint, särskilt med de piffiga tofsarna!
Kommentarer
Trackback
