Bestefarsan + Hans Brandebergare = :)
Se, kära vänner! Titta vilken stilig rubrik jag har skaffat till detta inlägg! Faktum är att det var Hans Brandebergare som kom på att jag skulle ha en så ungdomlig stil på den - så snyggt!
Ja, som många av er säkert redan har listat ut så tillbringade jag morgonen med Hans Brandebergare. Vi spelade yatzy, drack kaffe och talade om livet. Ja, Hans Brandebergare slog mig såklart på yatzy, den gamle räven har ju varit med i yatzy-landslaget! Imponerande, eller hur? Jag har ju mest spelat yatzy som en ren hobby, jag visste ju inte ens om att de hade ett yatzy-landslag. Som Hans Brandebergare skrattade åt det.. Jag kände mig nästan lite bortkommen. Men bara nästan.
Hans Brandebergare var sedan tvungen att åka iväg i sin nya sportbil, han skulle på något dop eller något annat ointressant, jag vet inte så noga. Hursomhaver så tänkte jag att det nu var ett perfekt tillfälle för mig att fösöka bli lite bättre på volleyboll. Jag vill ju inte bli totalt utklassad i allt som jag gör med Hans Brandebergare, det börjar bli en smula föromjukande.
Jag åkte med färdtjänsten till närmaste bollhall - så snyggt. Sen spelade jag tills mina armar blödde. Eller, nästan iallafall. Men det gjorde förjäkligt ont - ursäkta uttrycket, men samtidigt var det skönt. Märkligt det där, jag har ju varit en professor i psykologi på unga dagar, och inte för att skryta eller så, men jag var en rackare på det, men jag har aldrig varit med om detta som jag nu själv upplever. Mycket, mycket märkligt.
När jag kom hem efter volleybollspelandet så tänkte jag att jag skulle se en debatt på svt24, det skulle handla om något ruskigt intressant: äldrevårdspolitikens strukturform! Ja, låter det inte som ljuv musik i era öron? Men, till min stora förskräckelse så fungerade inte min tv. I all min förödelse ringde jag Hans Brandebergare. Han kom direkt och tog med sig en händig svåger ifrån det dära dopet - eller vad det nu var - som fick den att fungera igen. Tydligen var inte sladden i. Som vi skrattade åt det dära sen, eller ja, mest dom faktiskt..
Nej nu ska jag nog gå och äta en vaniljbulle, ja: jag är ju så barnsligt förtjust i sådanna!
Kramar
/Bestefarsan
Jag sitter i färdtjänstens bil påväg till bollhallen. Ja, chauffören hade en sån gullig liten viff (som jag kallar det så snyggt) att jag bara var tvungen att be honom ta kort på oss två. Ja, jag är en jäkel på att ta hand om hundar säger jag bara!
Ja, som många av er säkert redan har listat ut så tillbringade jag morgonen med Hans Brandebergare. Vi spelade yatzy, drack kaffe och talade om livet. Ja, Hans Brandebergare slog mig såklart på yatzy, den gamle räven har ju varit med i yatzy-landslaget! Imponerande, eller hur? Jag har ju mest spelat yatzy som en ren hobby, jag visste ju inte ens om att de hade ett yatzy-landslag. Som Hans Brandebergare skrattade åt det.. Jag kände mig nästan lite bortkommen. Men bara nästan.
Hans Brandebergare var sedan tvungen att åka iväg i sin nya sportbil, han skulle på något dop eller något annat ointressant, jag vet inte så noga. Hursomhaver så tänkte jag att det nu var ett perfekt tillfälle för mig att fösöka bli lite bättre på volleyboll. Jag vill ju inte bli totalt utklassad i allt som jag gör med Hans Brandebergare, det börjar bli en smula föromjukande.
Jag åkte med färdtjänsten till närmaste bollhall - så snyggt. Sen spelade jag tills mina armar blödde. Eller, nästan iallafall. Men det gjorde förjäkligt ont - ursäkta uttrycket, men samtidigt var det skönt. Märkligt det där, jag har ju varit en professor i psykologi på unga dagar, och inte för att skryta eller så, men jag var en rackare på det, men jag har aldrig varit med om detta som jag nu själv upplever. Mycket, mycket märkligt.
När jag kom hem efter volleybollspelandet så tänkte jag att jag skulle se en debatt på svt24, det skulle handla om något ruskigt intressant: äldrevårdspolitikens strukturform! Ja, låter det inte som ljuv musik i era öron? Men, till min stora förskräckelse så fungerade inte min tv. I all min förödelse ringde jag Hans Brandebergare. Han kom direkt och tog med sig en händig svåger ifrån det dära dopet - eller vad det nu var - som fick den att fungera igen. Tydligen var inte sladden i. Som vi skrattade åt det dära sen, eller ja, mest dom faktiskt..
Nej nu ska jag nog gå och äta en vaniljbulle, ja: jag är ju så barnsligt förtjust i sådanna!
Kramar
/Bestefarsan
Jag sitter i färdtjänstens bil påväg till bollhallen. Ja, chauffören hade en sån gullig liten viff (som jag kallar det så snyggt) att jag bara var tvungen att be honom ta kort på oss två. Ja, jag är en jäkel på att ta hand om hundar säger jag bara!
Kommentarer
Trackback
