Bestefarsans blogg, så snyggt!

Godkväll kära vänner! Idag var jag och Gustaf uppe i gryningen för att ha gökotta. Det är lite lustigt att ha det såhär i decembermånad men vi har haft det som tradition så länge jag kan minnas (alltså inte särskilt länge). Gustaf är en god och framför allt gammal vän till mig och ändå är han 30 år yngre än mig den gamla rackaren! Vi såg inte särskilt många fåglar, de har ju - som ni vet kära vänner - flyttat söderut såhär års. Men det var trevligt ändå må jag säga.

Vid tio begav vi oss till ålderdomshemmet för en kopp kaffe, sedan lämnade jag av Gustaf där och promenerade till mitt eget hem. Här hemma har jag bara tagit det lugnt, jag har lyssnat på radio faktiskt - det var inte igår! Jag läste även ut en god bok, Nilssons Nils hette den. En förbannat (om jag får säga så) bra bok, den handlar om en pojke som heter Nils som flyttar ut till landet med sin far.

Nu hade jag tänkt att sätta på en kopp kaffe och äta en liten mazarin såhär på kvällskvisten innan jag går till bädden. Men innan det ska jag skriva ner en hemlighet om mig själv: ni måste vara väldigt nyfikna nu era små filurer.

Jag har peruk, egentligen är jag skallig.

Så, då har jag fått det bekännandet ur vägen - skönt!

/Bestefarsan

Gustaf och jag efter gökottan, vi tog en kopp kaffe på ålderdomshemmet.
(Fråga inte varför Gustaf har en Ölandsrundan-lapp: han är lite senil bara)