Volleybollspel med Hans Brandebergare
När ni unga människor känner er lite nere och melankoliska har jag förstått att ni brukar göra illa er själva lite smått. Då går den psykiska smärtan ner samtidigt som den fysiska smärtan går upp. Vad jag har förstått är det bättre när det gör ont fysiskt än om det gör ont psykiskt - har jag rätt vänner?
Jag tänkte vara lite ung av mig dårå och göra illa mig själv lite smått sådär, för att bli av med den psykiska smärtan från sorgen av min älskade vän KG. Idag har jag spelat volleyboll - det ni!
För er som inte vet är volleyboll en sport. Man har ett nät och en boll, sedan skjuter man bollen över till motståndarnas sida och den kommer tillbaka. Man använder sig av olika slag som för det mesta innefattar riktiga fysiska smärtor, mest på handledernas innersida. Sen gör det ju fruktansvärt ont att stuka fingrarna.
Jag åkte till volleybollhallen tillsammans med min kompanjon och följeslagare Hans Brandebergare. Jo han är en riktig jäkel på volleyboll så han piskade ju skiten ur mig rent ut sagt. (Ursäkta språket, men så var det minsann!)
Jag känner att jag har lyckats med mitt mål. Nu är jag på väg uppåt från sorgeträsket känner jag!
Ta hand om er, spela inte volleyboll såvida ni inte blivit självdestruktiva!
/Bestefarsan
Jag spelar volleyboll så snyggt, gör mig redo för ett baggerslag som gör ont som in i helsike!
Idag testade jag en mer vildvuxen, rockenrollig peruk, vad tycks? Jag är då barnsligt förtjust i den!
Svea Rike i mitt hjärta
Jag är fortfarande ledsen över Kåge, men nu har jag torkat tåren. Han finns kvar i mitt hjärta, och som sagt, om några dagar är det begravning.
Det var ganska länge sedan jag var på en bekants begravning sist, en månad ungefär. Därför beslöt jag mig idag för att gå och shoppa - som ni unga säger så snyggt - lite nya festliga, men samtidigt sällsamma och melankoliska kläder som passar bra till en begravning. Och vad kan då passa bättre än kilt! Jag vet, inte för att skryta eller så, men jag är ett geni. Något ni kanske inte visste är att ordet geni är uppkallat efter mig! De ni!
Hursomhelst, jag har alltid varit löjligt förtjust i kiltar, långa som korta. Min förkärlek till kiltar kom efter att jag varit på en liten tripp till Skottland så snyggt. Kåge hatade alltid mina kiltar, så att jag bär kilt på hans begravning lär nog reta den lilla filuren ordentligt,- ja vi älskade att retas!
Dagens bekännelse: Jag kan spela säckpipa, lurit va!
Nej nu är klockan på tok för mycket! God natt nu små vänner, vi hörs imorgon!
Kramar Bestefarsan
Jag poserar stolt i min sprojlans nya kilt!
Hemfard
Godkvall karaste vanner!
Idag mar jag lite battre. Igar grat jag hela tiden, men nu har jag torkat tararna och blivit mer positivt installd. Jag tror faktiskt inte att KG skulle velat att jag skulle gratit for hans skull. Visst sorja ar en sak men att grata loser inga problem! Det var bast att det slutade som det gjorde, da kan jag minnas honom som han var nar han var som galnast och inte som nagon gronsak. Man har ju hort om manniskor som legat i gronsakstillstand i sadar 25-30 ar nagonting sa snyggt, det ar nog inte fullt sa trevligt.
I sorgens tider tankte jag att jag skulle hitta pa nagot kul, sa jag akte till Australiens hogsta berg Mt. Kosciuszko, dar vantade en helikopter som jag hoppade bungy jump ifrån. Det var rysligt roligt och det botade absolut sorgen.
Snart kommer den australienska fardtjansten for att kora mig till flygplatsen. I ca 24 timmar ska jag nu sitta pa ett flygplan hem till ljuvliga Sverige. KG:s kropp ska nog ocksa med, det ar ju begravning pa sondag i Sverige - men jag vet inte sa sakert hur det blir med den saken.
Har kommer lite tips pa vad du kan gora om du har trakigt nar du aker flygplan:
- Bekanta dig med personen som sitter bredvid dig, eller varfor inte hela raden?
- Ha forberett en uppstallning av rubiks kuber - ruskigt roligt!
- Spela schack med dig sjalv!
- Skriv alla vykort sa du hinner njuta av semestern utan att behova tanka pa det!
- Bestall skojjiga saker fran tax-free, vissa saker ar hur skojjiga som helst!
- Drick nagra fler vinglas an du borde.
- Skojja med flygplansresenarerna och sag att du tanker kapa planet, hur skojjigt som helst!
Hoppas jag hjalpte er som ska aka flygplan snart. Nu ar fardtjansten har!
Vi ses i Sverige, skot om er!
/Bestefarsan
Bungy jump fran helikoptern, visst ser det skojjigt ut?
Sorgens dag
Hursomhelst, ater till saken.
Idag nar jag kom till Kage så sade en sjukskoterska att Kages sista onskan innan han tradde in i gronsakstillstandet hade varit att om nagon skulle dra ut sladden sa skulle det vara jag.
Jag blev forfarligt ledsen, ja, jag grat till och med! Men, som man sager sa snyggt, broes before hoes. Sa , Kage ar min basta van, och jag ville ge honom hans sista onskan.
Darfor tog jag fram min yxa. (Ja, jag har alltid en med mig, en liten krigsskada kan man saga). Jag och Kage har huggit sa mycket ved tillsammans i vara dagar, sa jag tankte att jag skulle hedra honom genom att hugga av sladden - sa snyggt.
I min besta troja och mina finaste nypressade byxor gjorde jag mig redo for mitt livs hemskaste ogonblick. VIsst har manga dott ifran mig innan, jag ar ju sa gammal! Men Kage ar nagot speciellt. Min basta van. Jag hojde yxan, och sa gjorde ja det.
Jag hogg av sladden. Ett pip hordes, en sjukskoterska lade en arm om mig, - hon var riktigt snygg, - och ledde mig darifran.
Idag har jag gratit manga tarar. Hela dagen har jag tankt pa Kage och alla vara minnen. Och pa en dikt jag hittade nedskriven pa ett knogligt papper under sangen som Kage skrivit.
Det kunde ha varit ett liv
Det kunde ha varit en gladje utan dess like
Men inte, det var bara ytterligare en dag som passerade,
utan mening.
Jag forstar honom sa, den gossen som alltid hade nagot rackartyg i kikarn. Men nu behover han inte lida langre.
Kage, jag saknar dig.
Vi tanker pa dig Kage! Jag elsker deaj!
Jag star och grinar utanfor sjukhuset i Australien. Ja, idag sahar pa sorgens dag orkade jag faktiskt inte bry mig om mitt utseende. Jag struntar i om manniskor ser mig utan peruk, jag ar sa ledsen.
Halsning fran Australien
Rapport fran Australien kommer har sa snyggt. Klockan ar drygt 10 pa morgonen och har akt flygplan i ett helt dygn. Idag har jag inte gjort ett jota, har mest suttit inne pa hotellet och sant darnt. Men dagen har ju faktiskt bara borjat. Sicken tur att de har en dumburk med internet pa hotellet - da kan jag ju faktiskt blogga har i fran Australien, ja varlden har ju blivit sa hogteknologisk och framfor allt: mindre! Sanna mina ord.
Jo, idag ska jag ga till sjukhuset dar KG befinner sig. Det ska bli trevligt med ett aterseende, men som ni vet kara vanner: han har hamnat i gronsakstillstandet. Det ar ju aldrig kul nar sant hander, tro mig!
Na, nu ska jag ta och satta pa mig finskjortan, man vill val vara fin nar man traffar sin gamle kamrat - aven fast jag inte tror han kommer se mig, men det kvittar!
Hoppsan, holl pa att glomma... Dagens bekannelse: Jag har plastikopererat mig en gang, ja en gang i fjol om jag minns det ratt. Jag hade nagon 200-ars kris och var da barnsligt fortjust i mitt utseende men ville att det skulle bli lite slatare = farre rynkor. Och ja, jag sag resultat.. i nagra veckor. Sen var jag nojd med det jag hade.
Hoppas ni har det bra hemma i Sverige mina karaste underbaringar!
/Bestefarsan
Jag star pa hotellets balkong sa snyggt. Jovars, man bor val mitt i staden antar jag.
Bestefarsan ska fara iväg...
Jag skriver detta inlägg i brådska, färdtjänsten kommer nämligen vilken minut som helst. Jag fick nämligen ett till brev från Australien idag, från läkarna. Den stackars saten KG har ju hamnat i det så kallade grönsakstillståndet nu. Han bara ligger ner i sjuksängen och lever tack vare alla tekniska apparater = inget höjdarliv alltså! Läkarna sa att han hade fått lite yrsel och sagt att han ville att Bestefarsan skulle komma dit, jag alltså.
På något sätt fick de tag på Paloma och bad henne flyga brevet till mig, Bestefarsan alltså. Jo, hon har ju fått himlans mycket motion den senaste tiden. Australia hit, Sverige dit - aldrig får hon någon ro så snyggt!
Så i Australien ska jag så snyggt vara i några dar, det kan bli två det kan bli fem - det är ödet som avgör! Jag tycker det ska bli ruskigt skojjigt och spännande i vilket fall, förutom det där med grönsakstillståndet... Det känns inte så gudaroligt... men jag gör vad som helst för mina kamrater!
Idag har jag packat ner lite grejjor och diverse. Jag har även varit och spelat schack idag. Är ju med i schackföreningen så snyggt - det ni! Sen har jag inte gjort så mycket mer än att sitta framför dumburken.
Jag har en nyhet för er små nyfiksfrön, den är både bra och mindre bra. Mitt ben har läkt! Ja, bra läkekött som man har - så fick jag lämna ifrån mig kryckorna och kan gå som vanligt igen. Nu undrar väl ni vad det är för knasig gubbe som ser något negativt i det.. jo det är så att jag inte får vara med i Kryckföreningen Kryckvännerna längre. Man måste ju gå på kryckor då och nu har jag ju lämnat in dem till farbror doktorn - det är riktigt tråkigt. Det vore ju osedligt att gå dit ändå och se de stackars satarna som faktiskt kommer gå på kryckor i hela deras liv. Men inte för att skryta eller så tror jag att de gillar min urhärliga personlighet även fast jag inte går på kryckor. Jaja, jag ser inga smärre problem i att ta mig en sväng förbi där någongång i alla fall. Gör aldrig en höna av en fjäder mina vänner, gör aldrig en höna av en fjäder!
Oj, nu står färdtjänsten utanför huset: måste kila!
Ha en bövulen skön helg!
/Bestefarsan
En skojjig bild från i somras när jag och några gubbar åkte upp till Boden så snyggt, jaa det var tider det. Jag käkar korv så snyggt, ja man kan ju inte se snygg ut jämt: det hade blivit för jäktigt.
Från vänster: Gösta, Harald och jag, Bestefarsan.
Grabben i huset hette Nils, men ingen av oss förstod oss på honom. Han gick bara runt och svamlade om sina förbannade kor hela tiden!
Musik i min lilla blogg
Jag skulle bara förtälja att ni nu kan lyssna på musik på min blogg, så snyggt. Jag har kokat ihop en liten blandning med mina favorit-låtar. Det kommer fler sedan!
Lyssna på!
/Bestefarsan
Skojj va?
Bedrövelse och jämmer
Den här dagen har inte varit en av mina bästa vill jag lova. Ni minns från igår att min vän Kåge bar sig dåraktigt åt och hoppade bungy jump utan säkerhets linan. Jag fick ju ett brev igår. Idag fick jag ännu ett.
I det här brevet berättar Kåge hur han inom någon timme kommer att ingå i det så kallade grönsakstillståndet. Bevare mig väl, den arma kraken kommer inte ens att kunna andas själv! Jag är så bedrövad, och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Naturligtvis borde jag börja bege mig mot Australien, men först måste jag smälta denna nyhet.
Kåge är - som ni vet min bästa vän. Och inte för att skryta eller så, men jag är hans bästa vän också. Vi är nog riktiga bästisar - så snyggt. Kåge och jag träffades för mycket länge sedan då vi båda var pojkspolingar. Ja, jag var ju förståss äldra än honom, men ändå. Vi fann varandra på en gång och har alltid haft mycket gemensamt, även om Kåge allitd varit den lite mer oförsiktiga. Det var tillexempel med Kåge jag första gången hoppade fallskärm. Kåge den galningen glömde nästan att veckla ut sin , och fastnade i ett träd där han blev sittande någon vecka innan vi hittade i vilket träd han satt. Men han bara skrattade. Jaa, Kåge är och har alltid varit en ruskigt rolig grabb. Jag kommer verkligen sakna honom då han går in i grönsakstillståndet.
Nej nu, tror jag faktiskt att jag ska försöka pigga upp mig lite, genom att se en dokumentär om myror, - sådant brukar alltid hjälpa.
Tag hand om er nu, kära vänner. Och tänk på Kåge.
Ps, Kåge, jeg elsker deaj.
En liten skojjig bild som visar KG:s glada - och trendhakarpåsida. Denna bild togs när elgitarren var näst intill ny och KG:s hade långt skägg, det har han dock inte nu! Å nu, stackars sate!
Vykort från oväntat håll
Hej vänner!
Som ni kanske redan vet så är jag barnsligt förtjust i vaniljbullar med varm mjölk, idag tänkte jag ta mig en vaniljbulle men upptäckte till min förskräckelse att skafferiet var tomt! Inga vaniljbullar! Jag bestämde mig därför för att skicka med Paloma (min brevduva) en inköpslista som hon kunde flyga med till färdtjänsten som ibland handlar åt mig när jag är för utmattad. Jag går ju på kryckor och det är ju så vansinnigt svårt att stappla ner till den lokala lanthandeln med kryckor! Därför gjorde jag som jag gjorde.
Efter en stunds väntan kom äntligen färdtjänsten med mina vaniljbullar och diverse småsaker, men Paloma kom inte hem med dem. Färdtjänstspersonalen berättade att hon hade flygit det snabbaste hon kunde söderut. Jag blev lite förbryllad men sen kom hon hem efter ett par timmar: alldeles nyss faktiskt. Paloma hade med sig ett vykort från Australien!
Jovars inte för att skryta men Paloma är en riktig hejjare på att flyga snabbt - hon kan leverera brev hon, snabbare än ögat!
Tillbaka till vykortet. Vykortet kom från min bästa vän Kåge: Ni som hängt med i svängarna vet att jag bl.a. åkte till Lettland för att fira nyår med honom. Ja han är en sann rackabajsare! Här snackar vi "Carpe-diem-gubbe" på hög nivå! Han lever rövare varje dag han, jo han åkte ju i fjol till USA för att köra räserbil och häromkvällen till Australien för att hoppa bungy jump. Den gubben den... han är min bäste vän!
Men så fick jag då det här vykortet:
Den gamla räven ligger alltså på sjukhus i Australien! Det måste ha gjort fördjävligt ont att hoppa bungy-jump utan säkerhetsutrustning/lina! Jovars, inte för att skryta eller nåt liknande men i fjol hoppade jag bungy jump jag med. Det var ruskigt, men vansinnigt skojjigt! Men utan lina är det livsfarligt vill jag lova. Ja den där KG (som jag kallar honom så snyggt) är då en knasig, men dock urhärlig, gubbe! Hoppas det går vägen för honom. Nu skall jag till att skriva ett brev till honom med!
Ta hand om er nu vänner och hoppa för allt i världen inte bungy jump utan lina!
/Bestefarsan
Tänkte det skulle vara skojjigt för er att se er gamle bestefarsa hoppa bungy jump med lina så snyggt! Här är jag i klippiga bergen i fjol så snyggt.
Carpe diem
Idag har jag gjort något riktigt skojjigt! Jag har hållt en föreläsning på ålderdomshemmet om "Carpe diem" som är mitt livsmotto. För er okunniga men ändå nyfikna själar betyder "carpe diem" "fånga dagen" ungefär och det är just det jag strävar efter - att leva varje dag som om den vore den sista; jo, den dagen kan komma vilken dag som helst - i alla fall för min del. Men jag har ju väldans bra läkekött! Ni som "känner mig" vet ju att jag lever rövare varje dag, jag låter inte dagarna bara rinna iväg. Jag gör och lär mig nya saker varje dag - som ni så snyggt har sett i tidigare inlägg.
Det är så viktigt att ta vara på era små liv. Sitt inte bara hemma framför dumburkarna hela dagarna, gå ut! Ni behöver inte göra så många grejjor som jag gör. Ja, jag är nog den mest aktiva gubben/själen jag vet - inte för att skryta eller så men jag är riktigt aktiv. Det är svårt att komma upp till min nivå när det gäller carpe diem men man kan ju leva efter en lättare carpe diem. Ni, småsjälarna - som jag kallar er så snyggt, behöver inte göra extrema grejjor. Det kan vara att åka på kryssning eller klättra på klätterväggar - inga konstigheter, om ni inte vill förstås: vill ni vara riktigt knasiga kan ni ju börja skriva dagbok.
Jag tror jag i alla fall fick några av åldringarna att ta till sig det jag föreläste om. Ja, det var ju många som sov och sådär - men det är sådana smällar man får ta. Det viktiga är att jag har försökt, bannemig!
Ta det inte lugnt mina vänner, men sköt om er och carpe diem, glöm det inte för tusan gubbar!
/Bestefarsan
Såhär såg det ut när jag föreläste så snyggt. Vid det här ögonblicket berättar jag om när jag var modell och gick på cat-walken som det heter så snyggt.
En någorlunda bättre bild på mig och catwalken i bara underbyxor! Som ni ser är jag jätteröd och gul i ansiktet - jag brände mig när jag solade. Huden har flagnat av där det gula är.. fy böveln vad ont det gjorde!
En ny söndag i mitt underbara liv!
Idag har jag, Bestefarsan, gått upp lite senare än vanligt, jag gick väl upp runt halv fem snåret, och åkte ut för att åka lite långfärdsskridskor. Ja inte för att skryta eller så - men jag är allt en rackare på att åka vill jag lova!
En gång i tiden brukade jag faktiskt klassas som en av svea rikes bästa hockeyspelare - de ni!
Ni undrar kankse hur det kom sig, att jag vart så bra på att åka skridskor? Jo, det mina vänner, det kan jag förklara. Jag upptäckte ju faktiskt Alaska, en gång för länge sedan. Ja, inte för att skryta eller så - men jag var ju där långt innan det dära busfröet Columbus påstod sig ha upptäckt Amerika. Pyttsan!
Iallafall, i Alaska åkte jag och eskimåerna mycket skridskor över glaciererna, det var tider det! Något annat ni små gullungar inte visste, är säkert att man faktiskt kan hitta guld i Alaska. De ni! Ja, inte för att skryta eller så, men jag grundade faktiskt en guldgruva, och än idag rullar det in lite pengar på grund av det, det är ju härligt!
Nej, nog talat om mina bravader, inte för att jag tror att jag snart kommer klassas som en skrytsam gubbe, nejnej det är ingen risk, för inte för att skryta eller så - men jag är nog den ödmjukaste människa jag känner.
Senare idag ska jag nog träffa Grete-Lena. Det var några årtienden sedan vi sågs, så det var ju inte så länge sedan. Vi hade tänkt gå och spela lite boule. Grete-Lena är en hejare på att spela boule, fastän hon är blind, så det blir nog en hejdundrande spännandet match!
Dagens bekännelse: Innan jag började blogga så brukade jag skriva dagbok. Konstigt väl! Haha, jaa mina vänner, jag är allt en liten knäpp gubbe!
Kramar från Bestefarsan
En liten trevlig bild när jag åker skridskor - bilden är tagen från några av mina få unga år, då jag var som bäst på skridskor! Men visst ser det bra ut? (Absolut inte med mening att skryta!) Jag är så barnsligt förälskad i skridskor!
Vill du prenumerera?
Nu har jag gjort något oerhört skojigt, jag har lagt till min blogg på "bloglovin" - där kan ni, kära läsare, prenumerera på min blogg så snyggt. Men bara om ni vill! Det är absolut inget tvång! Men om ni vill det, för ni muspilen på länken här nedanför, okej?
Följ min blogg med bloglovin
Ha det finfint så ses vi imorgon vänner!
/Bestefarsan
Förresten har jag lärt mig en ny "symbol" som man kan skriva på tangentbordet. ":P" - Ser ni? Det är en gubbe som lipar, precis som jag!
Nacka Forum
Hej kära vänner!
Idag när jag gick upp, runt halv tre på morgonen, så kände jag mig lite sugen på shopping - som jag kallar det så snyggt.
Min vän Kåge har länge pratat sig varm om Nacka Forum, så jag tänkte att det kanske var stället jag skulle åka till idag.
Jag skickade helt enkelt Paloma (min brevduva) till FärdiZ som jag kallar färdtjänsten - så snyggt. Ungefär tjugo minuter senare stod de på min uppfart: tänk vad smidigt det fungerar med brevduvor nuförtiden!
Vi åkte alltså till Nacka Forum, och resten är historia - så att säga.
Till min ofantliga ilska så fann jag att Köpcentrumet inte var handikappanpassat! Eftersom jag fortfarande är en rullis så är jag beroende av att det finns hissar och liknande. Det gjorde det inte. Eller jo: men de var ju för bövelen urfunktion!!
Så jag fick till min stora förbannelse bara rulla omkring på gatuplan där allt som fanns var en modeboutiqe -som jag kallar det så snyggt, för damer. Inget ont om damaffärer, det var ju faktiskt jag som grunda den - inte för att skryta eller så.
Men denna dagen ville jag ju köpa kläder till mig. Jag blev så arg och ledsen, och framförallt besviken. Kåge ska få för att han lurade dit mig!
Jaja, kära vänner, vissa dagar måste man få vara arg. Men ta hand om er nu!
Kramar Bestefarsan
Ojusste: dagens bekännelse: jag har haft mustasch. Ja dåså vet ni det.
God natt! Klockan är 16.12 och jag ska nog gå och lägga mig för natten.
Jag sitter och ser sur ut i Nacka Forum med min trogna duva Paloma. Notera mina nya propra hörlurar som jag hittade så snyggt i kontainern utanför Nacka Forum. Jag lyssnar på AC/DC förstås!
Dambesök
Hjärtligt hej mina vänner!
Tänk vad tiden går snabbt, det är redan den sjätte i januari. Här sitter jag i min rullstol vid min skruttiga "dumburk", som jag kallar datorn så snyggt. Idag kommer Ulla och Grete-Stina hit, till mitt lilla krypin. De har nämligen bakat idag och ska ta hit deras bakelser så ska vi fika så snyggt. Det ska bli riktigt trevligt.. och gott. Ulla och Grete-Stina ser inte heller dumma ut, de är riktigt stiliga för att vara över 90-strecket... men jag lovar: jag ska inte göra något dumt, de är ju trots allt gifta båda två - ej med varandra!
Nu sitter jag här i väntan på att de ska knalla in genom dörren någon gång - jag börjar bli otålig... och hungrig! Den femte rubiks kub är nu gjord: jag skulle kunna hålla på med sånt i evigheternas evigheter - det är otroligt skojigt!
En liten bekännelse hinner jag nog med innan de kommer: jag har blivit gripen av polisen för snatteri i mina unga år. (Även solen har fläckar - det är misstagen som gör oss till människor, kom ihåg det era små knattar!)
Ha det himla skoj idag vänner!
/Bestefarsan
Från vänster: Grete-Stina, jag och Ulla.
Fotografiet är från en av de första gångerna vi träffades - då färgkameran inte var uppfunnen och jag fortfarande hade hår på huvudet. Inte alls med syfte att skryta eller så men de föll direkt för min oemotståndliga charm.
En ny dag som handikappad
Jag hoppas innerligt att ni mår bättre än jag denna trettondagsafton, inte för att skryta eller så : men det var jag som grundade trettondagsafton. De ni!
Hursomhelst, jag är lite deppig som jag kallar det så snyggt. Det är ju nämligen så att jag har gått ifrån att hoppa omkring på kryckor som en annan kråka till att bli placerad i en rullstol. Inte nog med att man ser ut som man vore gamal som gatan när man använder rullstol : man vet inte ens vad man ska kalla en rullstolsåkande gubbe.
Så: heter det rullstolsbunden eller rullstolsburen? Jag vet verkligen inte, och det tynger ner mig alldeles ofantligt. Som tur är har jag ju Kåge, och han kom sa att vi kunde säga rullisar istället för vad det nu heter. Så här med är jag en rullis!
Hursomhelst, det känns ändå lite deppigt, men jag är ändå lyckligt lottad. När jag var med Karl den 12:es trupper och stred mot Ryssland var det många goda män som förlorade ett ben eller två ute på slagfältet. Själv har jag ju klarat mig riktigt bra, har aldrig ens behövt använda en rullande pall- som jag kallar det så snyggt. Jag menar såklart en rullator !
Och jusste, dagens bekännelse : jag bekände ju här om dagen att jag var kristen. Det ni säkert inte vet är att jag har varit med i Livets Ord. De ni! Där fick ni allt något nytt "skvaller" som ni unga kallar det så snyggt.
Jaja, nu ska jag väl "rulla vidare" haha vilken liten ordvits!
Sköt om er, bestefarsan tänker på er :)
Jag grimaserar i rullstolen, fråga inte varför det är sommar på bilden.. det kan jag inte svara på!
Otäcka nyheter
Hej vänner! Nu är jag tillbaka, ni måste ha varit väldigt oroliga - ni har väl förstås undrat var jag tagit vägen och jag kan säga er att nyårsafton inte var den besta i mitt liv...
Jag och Kåge kom till Lettland i söndags, i måndags handlade vi diverse saker till nyårsafton, på tisdagen var vi på spa och på onsdagen var det nyårsafton. Det började otroligt bra. Vi var pigga och glada, drack och skålade på hotellrummet med.. några unga tjejer. När vi sedan skulle "dra vidare", som ni unga kallar det så snyggt, hände det något riktigt otäckt. Jag minns inte så bra.. hade druckit en drink eller två för mycket. Jag snubblade i den 98 steg långa trappan och rullade hela vägen ner.
Jag svimmade och vaknade nästa morgon på sjukhuset i Lettland. Det var bedrövligt, jag missade tolvslaget, brudarna - jag missade nyårsafton! Jag hade brytit benet och eftersom vi skulle åka hem till Sverige några timmar senare fick jag lämna sjukhuset med kryckor. Kåge hjälpte mig och vi packade ihop våra grejor och ringde färdtjänsten.
Här hemma har jag haft riktigt tråkigt! 2009 har inte varit bra alls, jag har suttit här med min brutna ben och inte haft något att göra. Men snart läker det nog. Benet ska då inte få hindra mig från att 2009 ska bli det beste år i hela mitt liv!
Ta hand om varandra!
/Bestefarsan
Utanför Lettlands sjukhus, Kåge tog en bild.. här får ni även se min nyårsutstyrsel.
Lettland nästa!
Goddag kära vänner! Idag tog jag en riktigt lång sovmorgon, jag och Kåge kommer ju inte sova särskilt mycket de senaste dagarna.. hehe. Jag vaknade vid 7! Det är nog den senaste tiden jag gått upp. Jag tassade upp från min mjuka säng och gick till köket där jag beredde min frukost.
Efter frukosten har jag bara packat, packat och packat. Det är så svårt att veta vad man ska ha med sig. För er som inte vet vad jag packar till är det till Lettland. Jag och Kåge ska fara dit och vara där i några dagar nu, vi ska även fira ett hejdundrades nyår där - det ska bli himla roligt!
Ska man ha med sig den rutiga finskjortan, den med raketer och fyrverkerier på eller ska man ta med sig den guldglittriga med en tillhörande hatt? Det är så svårt! Jag gick över till grannpojken (Olle - jag välsignar den pojken!) som fick vara lite av ett smakråd och nu är packningen äntligen klar. Om jag ångrar mig är det bara att köpa någon fin nyårsskjorta där nere!
Klockan 15 kommer färdtjänsten.. jag är väldigt spänd! Det ska bli så roligt, jag och Kåge "taggar" - som ni ungdomar kallar det så snyggt.
Ha ett par himla sköna dagar nu kära vänner. Hoppas ni får en lika rolig nyårsafton som jag och så träffas vi igen år 2009!
/Bestefarsan
Jag och Olle packar så snyggt, ursäkta röran!
Julfirande i Härjis
Julen som vi firar uppe i Härjis är väldigt traditionell och det brukar vara samma visa varje år - även i år! Jo, vi samlas hela släkten uppe i stugan: det blir många barnbarnbarnbarnbarnbarnbarnbarns (osv) barn däruppe - vi är en väldigt stor släkt vi! På dan före dopparedan tar vi alltid en frisk och härlig långskidetur i det härliga vintervädret - även i år! Turen tog ungefär halva dan, vi stannade och åt en liten munsbit för att få energi till att fortsätta. På kvällen när vi kom hem hängde vi upp gamla strumpor vid den öppna spisen för att sedan gå och lägga oss i våra halmsängar.
Såhär ser alla traditionella julaftonar ut:
I självaste julaftonsgryningen går hela släkten ut i skogen för att leta reda på den finaste granen, innan vi hugger ner den i takt till "Fader Frost - sången" (väldigt känd dänga i Härjis). Upp på kälken med granen och fort in i stugan där vi sätter den i blöt och börjar klä den. I år var det de ungas tur - nästa år är det våran tur, vi "lite äldre" som man kan kalla det så snyggt.
När granen är klädd och humören på topp börjar vi koka risgrynsgröt till frukost. Den äter vi sakta och samtalar i lugn ton. Den som får mandeln, ja den får en liten klapp - inte på rumpan, utan en julklapp! Detta år var det Sylvester som fick mandeln. Han satte den i halsen och fick åka in på sjukan, men det är en annan historia!
Frukosten äter vi tills det är lunch - en riktig jullunch blir det. Med sillsallad, grönblad, ångkokad lax, bitter svampstuvning, gorgonsola, senapssill, potäter, palt, egenrullade köttbullar och mycket, mycket mer. Det är så gott, så gott - så vi äter maten i tystnad. Men innan ber vi bordsbön förstås!
När lunchen är äten, vid cirka 3, går vi till kapellet för en gudstjänst. Vi kommer hem i lagom tid då Kalle Anka har slutat, perfekt! Det här med Kalle Anka är så löjligt, vi lite "vuxna människor" - vi är lite för gamla för sådant trams!
Nu har mörkret börjat lägga sig i Härjis. Genom skorstenen kommer jultomten - helt nersotad som vanligt. Han ger oss klappar och vi ger honom en skål varm risgrynsgröt. Tomten går, genom dörren, till nästa hus med klappar och vi öppnar nu alla klappar.
När klapparna är öppnade och barnen glada äter vi resterna från jullunchen och lite risgrynsgröt. Efter det sätter sig Ewa vid pianot och vi skrålar julsånger så det står härliga till! Sen blir det äntligen dags för den traditionella juldansen runt granen! Vi dansar kvällen lång tills vi stupar i halmsängarna - då är julafton slut!
På juldagen sitter vi bara hemma framför brasan och tar det lugnt, eller kilar - som ni ungdomar kallar det så snyggt!
Jag antar att min jul firas på ett rätt så vanligt vis, har jag rätt?
Idag åkte jag i alla fall till stan för att handla på den efterlängtade mellandagsrean. Jag hittade lite krims-krams för rätt så bra priser: en lusekofta, manchesterbyxor, mjuka byxor i flanelltyg, vedkorg, ved och en gucciväska - helt äkta sa försäljaren!
Nu ska jag ta och gå till bädden, klockan är för mycket!
Från mig till er alla: ha en riktigt god jul!
/Bestefarsan
Jag är hemskt ledsen, det blir varken ett foto eller ett fredagsklipp - istället bidde det ett helfestligt julvykort som ni kan kopiera och skicka till någon du tycker om! Tryck på höger musknapp och "Kopiera" eller "Spara bild som..." okej? Förstår du inte kan du bara skriva ett meddelande till mig så ska vi se om vi kan ordna det!
Viking Line med Mats-Ole
Hjärtligt hej mina vänner! Jag ska börja med att ursäkta mig för att jag inte skrev någonting igår. Jag råkade nämligen försova mig, vaknade klockan 3.30 och kände att jag hade sovit bort hela dagen. Jag tänkte därför hitta på något riktigt meningsfullt. Därför sände jag min brevduva till andra sidan stan - där Mats-Ole bor. Jag frågade om han inte ville följa med på kryssning med Viking Line. Han sände tillbaka sin brevduva och skrev att han sov! Jag blev helt förbryllad, jag var inte den enda som hade försovit mig! Men han skrev så snyggt att han gärna ville följa med i alla fall.
Så vi två, "gubbar" som man kan kalla det så snyggt, begav oss till båten och som tur var träffade vi en viss Sten som hade två biljetter på sig - men ångrade sig i sista sekund. Han kom på att han hade ryslig sjösjuka och gav därför biljetterna till oss, sicken tur man har!
Vi hade i alla fall förbannat (förlåt, men jag var tvungen att använda det ordet) kul! På kvällen var det nämligen skumparty som hette duga! Vi träffade även på två sköna damer - Gertrud och Berit hette dem, vi dansade natten lång tills båten anlände till Stockholm igen och vi gick hem till våra boenden, utan damsällskap tyvärr men med en vinflaska i handen som jag hade baxat, som jag kallar det så snyggt. Inte för att skryta eller så, men det var faktiskt jag som kom på ordet baxa(baxade/baxat/baxar) - men det finns nog inte så mycket mer att säga om den saken.
Nu ska jag sända Paloma (min brevduva) till Uffe, vi ska nämligen julhandla idag. Imorgon blir det en sista julklappsrusch innan jag tar jag färdtjänstens bil till Härjedalen, eller Härjis som jag kallar det så snyggt.
Idag har jag lärt mig att göra sådana här skojiga gubbar som kan uttrycka hur man känner. Ni får gärna kopiera om ni inte vet hur man gör dom här tecknena!
:) = Det är en glad gubbe, ser ni det?
:( = En sur gubbe, den kan ni göra om ni är upprörda!
:'( = Är ni ledsna? Använd då denna gubbe.
Längre än så har jag inte kommit i min tekniska utveckling, men det kommer!
Dagens bekännelse: Jag är kristen.
Ha det gött!
/Bestefarsan
En fin jänta och jag på skumpartyt.
Jag dansade så vilt så jag tappade min peruk... drack även mer än jag borde ha gjort - lär er inte av mig när det gäller sprithantering!
Gökotta med Gustaf
Godkväll kära vänner! Idag var jag och Gustaf uppe i gryningen för att ha gökotta. Det är lite lustigt att ha det såhär i decembermånad men vi har haft det som tradition så länge jag kan minnas (alltså inte särskilt länge). Gustaf är en god och framför allt gammal vän till mig och ändå är han 30 år yngre än mig den gamla rackaren! Vi såg inte särskilt många fåglar, de har ju - som ni vet kära vänner - flyttat söderut såhär års. Men det var trevligt ändå må jag säga.
Vid tio begav vi oss till ålderdomshemmet för en kopp kaffe, sedan lämnade jag av Gustaf där och promenerade till mitt eget hem. Här hemma har jag bara tagit det lugnt, jag har lyssnat på radio faktiskt - det var inte igår! Jag läste även ut en god bok, Nilssons Nils hette den. En förbannat (om jag får säga så) bra bok, den handlar om en pojke som heter Nils som flyttar ut till landet med sin far.
Nu hade jag tänkt att sätta på en kopp kaffe och äta en liten mazarin såhär på kvällskvisten innan jag går till bädden. Men innan det ska jag skriva ner en hemlighet om mig själv: ni måste vara väldigt nyfikna nu era små filurer.
Jag har peruk, egentligen är jag skallig.
Så, då har jag fått det bekännandet ur vägen - skönt!
/Bestefarsan
Gustaf och jag efter gökottan, vi tog en kopp kaffe på ålderdomshemmet.
(Fråga inte varför Gustaf har en Ölandsrundan-lapp: han är lite senil bara)
