Bestefarsans blogg, så snyggt!

Kara vanner, ni kan aldrig forestalla er hur ledsen bestefarsan ar idag. Detta ar den varsta dagen i mitt liv sedan heliga birgitta helgonforklarats. Jag traffade henne namligen, och hon var inte alls sa venlig.
Hursomhelst, ater till saken.

Idag nar jag kom till Kage så sade en sjukskoterska att Kages sista onskan innan han tradde in i gronsakstillstandet hade varit att om nagon skulle dra ut sladden sa skulle det vara jag.

Jag blev forfarligt ledsen, ja, jag grat till och med! Men, som man sager sa snyggt, broes before hoes. Sa , Kage ar min basta van, och jag ville ge honom hans sista onskan.

Darfor tog jag fram min yxa. (Ja, jag har alltid en med mig, en liten krigsskada kan man saga). Jag och Kage har huggit sa mycket ved tillsammans i vara dagar, sa jag tankte att jag skulle hedra honom genom att hugga av sladden - sa snyggt.

I min besta troja och mina finaste nypressade byxor gjorde jag mig redo for mitt livs hemskaste ogonblick. VIsst har manga dott ifran mig innan, jag ar ju sa gammal! Men Kage ar nagot speciellt. Min basta van. Jag hojde yxan, och sa gjorde ja det.
Jag hogg av sladden. Ett pip hordes, en sjukskoterska lade en arm om mig, - hon var riktigt snygg, - och ledde mig darifran.

Idag har jag gratit manga tarar. Hela dagen har jag tankt pa Kage och alla vara minnen. Och pa en dikt jag hittade nedskriven pa ett knogligt papper under sangen som Kage skrivit.


Jag forstar honom sa, den gossen som alltid hade nagot rackartyg i kikarn. Men nu behover han inte lida langre.
Kage, jag saknar dig.